Pjotr Tjajkovskij var en tonsättare som kom från en
medelklassfamilj i Votkinsk (centrala Ryssland) och med rötter i Ukraina. Han
föddes den 7 maj 1840 enligt n.s och dog 6 november 1893 enligt n.s, han blev
53 år. Tjajkovskij var en kompositör som också kallas för tonsättare. En person
som komponerar musik. Han bodde med sin mamma Alexandra Andrejevna Tjajkovskij
och sin far Ilja Petrovitj Tjajkovskij. Fadern var översyningsman för de
statliga gruvorna där. Pjotr var det andra barnet i en följd av syskon – hans
äldre bror Nikolaj Iljitj föddes 1838, hans enda syster Alexandra Iljinisjna
föddes 1842, hans ena yngre bror Ippolit Iljitj föddes 1843 och sist föddes tvillingbröderna
Anatol och Modest Iljitj 1850. Tjajkovskij hade redan sedan barnsben visat en
musikbegåvning men han började först vid 21 års ålder att ta musiken på allvar.
På förslag av sin lärare Anton Rbinstein erböjds han 1866 en tjänst som lärare
i harmonilära vi det nyöppnade konservatoriet i Moskva.
Tjajkovskijs musikaliska utbildning var strikt akademis och
byggde på en västeuropeisk grund. Efter tolv år som lärare vid konservatoriet
så ägnade Tjajkovskij resten av sitt liv till att komponera. Han hade inga
stora ekonomiska problem men ota under psykiska störningar som orsakade av hans
homosexualitet. Till exempel ett kort och misslyckat äktenskap samt ett
halvhjärtat självmordsförsök och en märklig relation till mecenaten och mångåriga
brevvännen som han hade. Som hette Nadezjda von Meck från (1831-94), som han
aldrig hade träffat personligen.
Den 6 november 1893 enligt n.s, nio dagar efter
succépremiären på den sjätte symfonin så avled Tjajkovskij i Sankt Petersburg.
Den ”officiella” dödsorsaken var från första början kolera, han hade antagligen
ha ådragit sig genom att dricka förorenat vatten några dagar tidigare. Men det
dröjde ej länge förens det började dyka upp idéer om självmord. Det var många
gissningar såsom: Hur kunde Tjajkovskij har varit så dum att han hade druckit
vatten som ej hade kokats samtidigt som en koleraepidemi som härjade den staden
på den tiden?
Flesta konspirationsteorier grundar sig att kompositören var
homosexuell, vilket han gjorde allt för att försöka dölja. En berömd hypotes
som presenterade så sent som 1979 gick ut på att Tjajkovskij dömdes att begå
självmord för att en sluten grupp som var hans f.d skolkamrater. Som möttes i
en hedersdomstol för att avgöra hur det faktum att kompositören hade gjort olovliga
närmanden mot en ung man skulle bemötas. Tjajkovskij acceptera domslutet och
därefter tog han sitt liv. Förmodligen genom att svälja arsenik.
Men det finns inga belägg för hypotesen, inte heller att
Tjajkovskij skulle haft idén att ha tagit sitt liv på order av tsaren, eller att
ha skulle ha begått självmord till följd av en personlig livskris. Det finns
dessutom hypoteser på att koleradöden i sig var ett självmord, till följd av
olycklig kärlek.
Tjajkovskijs repertoar är så pass populär vilket ej är
konstigt. Han förmådde kombinera svepande, kolossala orkesterljud med en
direkthet och en lättillgänglig melodik som etsar sig snabbt fram i minnet. Hans
mest välkända verk är hans tre baletter. Som de alla tre tillhör de tio mest
framförda klassiska baletterna än idag. Svansjön 1877, Törnrosa 1890 och
nötknäpparen 1892. Hans mest kända melodier är den som inleder andra akten ur
Svansjön. Kompositörens kärlek för melodier kommer fram tydligt, dvs hans
förmåga att orkestrera och färglägga så att det starka melodiska materialet
kommer till sin rätta. De flesta verk som Tjajkovskij har skapat är
bekännelsemusik där han berättar om sig själv. Om sina känslor och om sitt
problemfyllda liv. Ett expempel på ett verk han har gjort är var åt Nadezjda
von Meck som var Tjajkovskijs beundrarinna. Hon beställde flera verk från honom
och gav honom ett årligt underhåll på 6000 rubel i runt 14 år så att han kunde
ägna sin tid åt kompositionen. Men dock fanns det ett villkor. Att det aldrig
skulle träffas. Som ett tack gjort Tjajkovskij sin fjärde symfoni ”Min bästa
vän” 1877 åt Nadezjda von Meck.
Romantiken:
Romantiken och den musik som skrevs då har i detta fallet
inget med kärlek att göra. Utan är ett estetiskt koncept som har fått sitt
ursprung genom konsten och litteraturen. Romantiken varande ungefär mellan 1815
och 1910.
Musiken i romantiken beskrevs på olika sätt. Att det blev en
friare form och design. Dvs att man gav form åt en musikaliskt stycke ej
handlade längre lika mycket om att följa just ett recept. Utan att det blev mer
personligt att ge utrymme åt mer intensiva musikaliska känslouttryck.
Under romantiken blev melodierna mer lyriska och rörliga än
förut. Melodier under klassicismen tenderade sig att röra sig huvudsakligen
stegvis, ton för ton. Men under romantiken så blev intervallen och hoppen
större. Det blev större orkestrar, det tillkom allt fler instrument under
romantiken och orkestrarna växte.
Pjotr skrev en ouvertyr = ett kort instrumentalt stycke som
oftast är för orkester som spelar som öppning till bl.a musikteaterilska verk.
Som heter 1812. Nikolaj Rubinstein hade beställt verket inför en konst och
handelsutställning år 1882. Men Tjajkovskij var inte inspirerad för uppgiften
och skrev, “Ouvertyren kommer att vara mycket hög och bullrig, men jag skrev
den utan några varma kärlekskänslor och därför kommer den troligen inte ha
några konstnärliga värden”. Hans verk 1812 ät till minna av den misslyckade
franska invasionen av Ryssland och Napoleon den 1s förödande reträtt. Stycket
är bl.a mest känt för sekvensen med kanoneld som ibland vid utomhusförande
spelas med riktiga kanoner.
I det stycket framförs det med en mängd av instrument,
flöjter, oboer, klarinetter, fagotter, tuba, trumpeter altfioler, fioler
cellos, cymbaler, tamburin och triangel. I vissa fall även riktiga kanoner.
Dessutom finns det ett tydligt händelseförlopp i 1812. Själva stycket börjar
väldigt dystert och hopplöst med bara fioler och cellos. Därefter försöker Frankrike
att invadera Ryssland och då blir musiken mer dramatisk. Därefter för man ett
kanonskott som hörs genom ouvertyren.
Tjajkovskij var en romantik kompositör och romantikens
slagord var fantasi, känsla, upplevelse och längtan. Under romantiken hände det
mycket världen, flera revolutioner och
industrierna ökade. Man ville komma ifrån verkligheten och hitta den sanna
människan och visa uttryck för känslor.
Romeo och Julia är en fantasi-ouventyr som är skriven av
Pjotr Tjajkovskij. Den bygger på Skahespears pjäs med exakt samma namn. Själva
kompositionen är skriven i sonatform. Sonatform= att det finns tre olika delar,
den första och sista delen är likadana. Man börjar först med att presentera
huvudtema och sedan ett sidotema och tillslut en slutgrupp = första delen.
Sedan i andra delen så bearbetar man huvudtemat och en övergång för att kunna
komma in på den sista delen som är likadan som den första. Flöjten symboliserar
Julia och engelska hornet symboliserar Romeo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar