Växthuseffekten
Växthuseffekten är den uppvärmning som sker vid jordens yta.
Gaser i atmosfären släpper igenom det mesta av solens strålar som sedan värmer
upp jorden. En del av värmen fångas upp av växthuseffekten och blir kvar på
jorden. Gaserna har i princip samma funktion som ett glas i ett växthus.
Växthuseffekten är nödvändig eftersom utan den skulle jordens medeltemperatur
vara omkring minus 19 grader.
Förbrännings av biobränsle såsom ved eller biogas ger
koldioxid. Men den koldioxid som tagits upp från atmosfären när biobränslet
växte och skulle ha frigjorts om biobränslet förmultnat. Det kretslopp gör att
förbränning av biobränsle inte ger något nettotillskott av koldioxid till
atmosfären.
De följer som växthuseffekten kan ge är att
medeltemperaturen ökar över hela världen och får fler konsekvenser. Havsytan
kommer att stiga och stora förändringar sker kring vindriktningar. När jordens
medeltemperatur ökar så värms haven upp. Glaciärer och polarisar börjar att
smälta. En temperaturökning på 3 grader kan höja vattenståndet i havet med runt
0,5 meter. Vilket ger stora konsekvenser.
Korallreven som är havens artrikaste ekosystem och en
försörjningskälla för många människor drabbas hårt av den globala
uppvärmningen. År 1998 var temperaturen i Indiska oceanen väldigt högt och
resulterade till massdöd av koraller.
Flera konsekvenser är att det blir en förändrad nederbörd.
Eftersom de lite mer varmare och torrare områden i världen gör att
växthuseffekten blir ännu varmare och torrare. Det leder till att de som bor i
de länderna har svårare att odla och därför minskas tillgången av mat.
Åtgärder mot växthuseffekten skulle kunna vara att minska användningen
av fossila bränslen. Men dock är användningen av fossila bränslen central för
dagens levnadsstandard. Därför blir det ännu svårare att ändra på det. Ett
annat sätt är genom att koldioxiden löser sig i havsvattnet och lagras senare i
andra former. Bland annat har försök gjorts i Norge med att pumpa ner koldioxid
under havsbotten som bildats när man tagit upp all naturgas och olja. Detta kan
vara en metod att vinna tid. Även om det inte är någon långsiktig hållbar
lösning.
Ozonhål i atmosfären
Ozonskikt är ett skikt av ozon som finns i den övre delen av
atmosfären i stratosfären. Lagret innehåller bland annat ozonmolekyler och
varje molekyl är sammansatt av tre syreatomer som har en förmåga att ta upp de
för oss skadliga ultravioletta strålarna av solen. Ozonlagret är som ett filter
och den ultravioletta strålningen från solen har en uppgift att skydda jorden.
Utan ozonskiktet skulle aldrig något biologiskt liv att
finnas och kunna förekomma på jorden. De senaste decennierna har ozonskiktet
dessutom börjat att tunnas ut. Vi människor har i emellertid rubbat den
naturliga balans genom sina utsläpp av för ozonets skadliga ämnen. Vid ett
utsläpp av ozonnedbrytande ämnen så påverkas balansen i atmosfären. Ozonlagret
tunnas ut och mängden av UV-strålning som når vår jordyta ökar. Ett problem med
ozonskiktets uttunning är att de skadliga UV-strålarna från solen lättare tar
sig ner till jorden.
Ozonskiktets uttunning har skapat ett allvarligt
miljöproblem. Orsaken till att det har skett en uttunning beror på att
mänsklighetens utsläpp av ozonet skadliga ämnen som CFC-gaser som är även
kallade freoner. Dessa bryter ozonet i snabbare takt än vad det nytt kan
produceras. Ozonskiktet bryts ned av utsläpp på jordens yta av kväveoxider och
andra föroreningar som flygplan på en hög höjd släpper ut i stratosfären.
De följder som ozonlagret kan ge är att UV-strålningen
kommer att öka och därmed orsakas det skador. Det kan ge skador på material som
plaster och gummi. Men det är mer känt att det förmodligen ger skador på ett
biologiskt material. Det kan ge genetiska förändringar med cancer. Ozonet är
vårt skydd mot UV-strålningen och ifall ozonlagret blir tunnare så ökar mängden
UV-strålning mot oss och kan därför orsaka hudcancer.
Dessutom en ökad produktion av viktiga grödor och störningar
i vårt ekosystem. Eftersom ozon är en kraftig oxidator så innebär det att det
lätt reagerar på många andra ämnen. Följden av det är att det kan ske en skada
eller att ämnen som oxideras ändrar karaktär. Som gummidäck, det blir sprött
och faller sönder. Även färger bleknar och växter skadas.
Det är ganska svårt att komma tillrätta med problemet. För
att blir av med hotet så måste alla hjälpas åt. Alla i världen måste ta sitt
ansvar. Det finns många internationella överenskommelsen som är bra. Det gäller
t.ex att man skall minska utsläppen av ozonnedbrytande ämnen från
höghöjdsflyget. Dessutom bör näringslivet ta ett globalt miljöansvar för sina
produkter och säkerhetsställa att de inte innehåller några ozonnedbrytande
ämnen.
Ett av de största hoten mot ozonskiktet är fortfarande
höghöjdsflyget som släpper ut ozonnedbrytande kväveoxider direkt i
stratosfären.
Försurning av sjöar, skog och mark
Försurning innebär att pH-värdet i vattnet är lägre än vad
de skulle kunna ha varit utan en mänsklig påverkan. Försurning av mark, sjöar
identifierades som ett allvarligt miljöproblem i Skandinavien och i vissa andra
delar av världen. Försurande ämnen leder till att det avrinnande vattnet från
skogsmark blir surt och aluminiumrikt.
Den huvudsakliga orsaken till försurning är den omfattande
förbränningen av svavelhaltig kol och olja under 1900-talet. Försurningen kan
vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Naturliga
försurningen är en långsam process som påbörjades efter den senaste istiden.
Efter isavsmältningen så minskade långsamt mängden basiska ämnen i marken till
följd av urlakning och upptag i vegetationen bland annat. Det tillfördes
dessutom vätejoner från växternas näringsupptag samt naturliga syror från
nedbrytningen av växtmaterial. Denna process medförde en naturlig sänkning av
pH-värdet i marken och sjöar.
Orsakerna till att det har skett är på grund av människans
bidrag till en försurning som är främst orsakad av utsläpp vid förbränning av
kol och olja.
Försurning kan komma genom en naturlig process. Vind, vatten
och olika organismer påverkar och förändrar jordarna. Naturliga försurningen är
orsakad av framförallt rötterna och markorganismernas andning och tillskott av
löv, barr och jord. En felaktig hantering av gödsel i lantbruket är en
huvudorsak till utsläppen av ammoniak i utsläppen. De största och viktigaste
orsakerna till problemen med försurning är kväveoxidutsläpp från trafiken,
förbränning av svavelhaltiga bränslen och intensiv markanvändning.
De följder som försurning kan ge är att när marken försuras
utlakas viktiga näringsämnen, vilket försämrar markens produktionsförmåga och
det innebär att det blir en minskad tillväxt i våra skogar. Metaller frigörs
också, det kan skada nedbrytarna i marken som fåglar och däggdjur högre upp i
de näringskedjorna. Dessutom människan. Vi människor drabbas genom att höga
halter av svaveloxid har orsakat olika slags lungskador. Lungskadorna påverkar
andningsfunktion och syreupptagning så leder till ökade sjukdomstal och
dödstal. Försurningen kan dessutom påverka vår hälsa genom att metaller
frigörs.
Vad den ökade försurningen kan ge för följder är att vätejonerna
driver bort viktiga närsalter. Mikroorganismerna kan skadas och det leder till
sämre nedbrytning vilket ger sämre tillgång på närsalter. Följderna kan vara
såsom att spindlarna minskar i antal och det blir sämre tillgång på föda för
vissa fåglar. Många djurarter, alger och högre växter i sjöar slås också ut.
De åtgärder som finns för att minska försurningen kan vara
att få ner utsläppen av svaveloxid, kväveoxider och ammoniak. Kalkning kan vara
ett sätt att dämpa effekterna av försurning. Efter nästan tre år så är större
delen av den kalk som tillförts en sjö förbrukad. Kalkningen måste upprepas
några års mellanrum så länge de försurande ämnena fortsätter att falla ned.
De saker man själv kan göra för att minska försurningen kan
vara att välja cykel för korta resor istället för buss eller tåg. Köpa
miljömärkt el och att se till att ens företag inte använder elektricitet som
genereras av fossila bränslen.
Övergödning och syrebrist i hav
Övergödning är ett utbrett problem i sjöar, vattendrag och
havsområden. Vad övergödning för är att det försämrar vattenkvaliteten och kan
i vissa fall orsaka syrebrist.
Det övergödning ofta leder till är att den ger en ökad
produktion av växtplankton och fintrådiga alger. Under sommartid kan
övergödning leda till massförökning av växtplankton som även är kallat för
algblomning. En kraftig algblomning kan göra vattnet fläckvis, grynigt,
strimmigt, grön- eller brunfärgad. När produktionen av organiskt material
överstiger den normala konsumtionen i systemet så kommer överskottsmaterialet
att ej brytas ned. Då drabbas det stora bottenområdet av syrebrist.
Förbränning av fossila bränseln bidrar till övergödning. Vid
förbränningen så oxideras det kväve som finns naturligt i luften till så
kallade kväveoxider och som sedan kan omvandlas till kväveoxid och därefter
salpetersyra i atmosfären.
Orsakerna är utlakning till sjöar och vattendragav kväve och
fosfor från jordbruksmark. Kväveavgång till luft, i form av ammoniak från
stallgödsel.
En åtgärd är att minska och förändra gödselanvändandet inom
jordbruken och djurhållningen. En stor del av den ammoniak som avdunstar från
jordbruket gör det pga dålig hantering av naturgödsel. Genom en relativt enkel
åtgärd så kan man minska utsläppen.
Saker som vi kan göra är att använda tvättmedel utan fosfat
om avloppsvattnet går till ett kommunalt reningsverk. Att åka kollektiv, inte
överdosera då man tvättar. Att använda miljövänliga bränslen.
De följder som övergödning kan leda till att havets känsliga
ekosystem förändras. Många växt och djurarter kan inte anpassa sig till de förändringarna
och drabbas hårt och går under.
